Måste vara en aning tankspridd idag eller nått..

fan, stog och hällde tvättmedel i sköljmedels facket :S

och inte gick det å ta bort eftersom jag använde flytande tvättmedel...Suck...smart!!

jaja,shit happens eller vad man nu säjer!

Nu ska ni få höra...

jag har försökt att fixa en praktik plats under en veckas tid,och ringt och ringt men har varit svårt att få tag i chefen på det äldreboendet.

Men igår tisdag fick jag tag i henne....

Jag presenterade mej själv och frågade om det fanns möjlighet att komma och få praktik där FRAMÖVER..(jag sa inte imorgon eller om en vecka.)

Hon- jaha vad går du för utbildning?

jag- jag är undersköterska sen tio år .

hon- jaha okej,vad har du jobbat inom förut?

jag- inom äldreomsorg samt på sjukhus

hon- okej,ja där ser man.

hon-är du arbetslös eller ja arbetssökande?

jag- nja inte direkt, jag jobbar på samhall sen 6 år tillbaka men vill ut i jobb.

hon lätt trevlig och intresserad tills jag sa detta ovanför!!..

hon-okej,ne vi har nog med praktikanter! men du kan prova att söka sommarjobb!

sen var det slut på det telefonsamtalet..

jag vart så himla lessen och arg... så jag bröt ihop och satt och grinade i matsalen på jobbet...  

så det går inte ens att få praktik, bara för att man jobbar på samhall...

snacka om att bli dömd iförväg... 

hon kunde åtminstone gett mej chansen att få komma dit och visa upp mej...

jag är inte dum i huvet...

men nu vet jag... det är svårt att komma ifrån samhall...om man inte ens får chans till praktikplats.

hade jag vettat detta innan jag började på samhall,så hade jag aldrig satt min fot där.

vad ska jag göra då? ljuga och säja att jag är arbetslös och går hemma? 

eller att jag har varit och rest jorden runt i 6år?

jag är ärlig som person så varför skulle jag ljuga för henne och säja nått som inte är sant?

känner mej värdelösare än nägonsin....

så fort man börjat kämpa sig uppåt,så bryts man ner igen...

och jag vet inte hur många gånger till jag orkar med det...

ska min framtid vara såhär för evigt?

känna sig värdelös/oduglig när man vaknar och ska till jobbet?(samhall)

känna sig värdelös när man går och lägger sig??

nä det känns som jag kan vara utan det..

inte åstadkommit nått vettigt i livet i huvudtaget... :/

och inte verkar det bli nått heller..

tro mej,jag har funderat mkt dom senastte tre veckorna på lösningar...

men står och trampar på samma ställe ändå..

jag orkar inte...jag orkar inte ...

varje dag på jobbet så drar man på sig ett falskt leende och låtsas som allting är bra och man ör trevlig och drar skämt och saker för arbetskamraterna..

det e bara en jävla fasad! för jag vill inte att någon ska veta hur jag faktist känner och mår..

allra minst min mamma...

jag har tom haft en del "idiotiska" tankar på senaste..

och det är inte likt mej,så man blir nästan lite små rädd för sig själv..

jag har funderat på att kila vidare...skita iallt..ge upp..  

av en massa olika anledningar..

och jag har funderat på vilket sätt som är bäst..

vad som är lindrigast och vad som är minst smärtfyllt att göra..?

svälja tabletter?..osv osv..

men nä inte tänker jag ge upp än...inte riktigt än iallfall..

det var allt för denna gång!!

Tänk om man ändå hade sig ett riktigt jobb där man trivdes..

Vaknade på morgonen med ett glatt humör för att man vet att man ska gå till jobbet?

känna att-yes...nu går jag o jobbar!!

Där man känner sig uppskattad för det man gör...

vad mkt bättre man skulle må.. bara känslan att slippa känna sig så himla värdelös och oduglig..

kunna leva ett vettigt normalt svensson liv?

Ja tack!!

jag ger inte upp.....än....

Jag bloggar för min egen skull..

jag bloggar INTE för att få "medlidande" eller "uppmärksamhet"!

jag bloggar för att få ut mej känslor..det JAG känner..

och det min hjärna tänker..

Och kom ihåg att det är INGEN som tvingar dej att läsa...

Mitt Jobb:

har varit där i över 6 år nu.. blir påmind varje dag när jag kliver ur sängen, hur jävla värdelös jag faktist är som människa..jag avskyr mitt "jobb"... jag jobbar på samhall... det är väl där "botten skrapet" hamnar...

hur jag hamnade där, det är en helt annan historia..

jag vill bort därifrån!

jag söker jobb..ibland flera i veckan.. men utan resultat..:/

jag vantrivs där, jag har så mkt mer  att ge..

Just där jag jobbar är det kaos nästan dagligen..det tar på orken och lusten..energin..

Så fort nått blir fel så blir man "bestraffad"..kollektiv bestraffning..

Dom "fina"människorna över en..står i princip och talar om hur inkompetent och värdelös man är,

fast med andra ord!

i princip nästan dagligen, fast det inte ens är du som orsakat själva "felet"..

upplyfftande va???

det behöver man verkligen..allra helst med den låga självkänsla & självförtroende man redan har :/

Räcker det inte att man blir påmind om hur värdelös man är när man kliver ur sängen på morgonen?    

Bestämmde mej inatt för att börja blogga...

har en del saker inom mej som måste ut på ett eller annat sätt..

så valde just blogga.. 

har väl inte direkt nån att prata om allting med, eller rättare sagt så

vill jag inte belasta nån med min skit....          

Så i bloggen kommer det gå att läsa om mina tankar / känslor / funderingar

och saker som sker i mitt liv och även runt om..